Självinsikt

Jag har alltid tänkt, och anser fortfarande, att det allra viktigaste är att man har självinsikt. Har man det så kan man vara i princip hur konstig som helst.

Jag strävar hela tiden efter att lära känna mig själv mer, och framför allt att våga erkänna för mig själv de sidor jag upptäcker hos mig själv. Det är ju inte alltid man gillar det man finner.

Jag känner mig alltid väldigt glad och samtidigt stolt över mig själv när jag har upptäckt och accepterat en ny sida eller en ny egenskap hos mig själv. Och ännu stoltare, ibland även lite pirrig, blir jag när jag har gjort något, agerat för, att bevara, förändra, hämma eller framhäva det nya hos mig själv.

Något sådant gjorde jag idag, jag gjorde något för att bevara, förändra och framhäva en sida hos mig själv, för mig själv och för andra (väl utvalda) - och jag är förbannat stolt.