Bakgrund - den korta historien
Jag har en mycket god vän som råkat bli hemlös nyligen. Hon får bo i ett garage i ett industriområde av han som har garaget. Nej, låt mig omformulera - hon får gömma sig i det här garaget av han som äger garaget.
Hon har ingenting förutom en telefon som hon turligt nog kan ladda i garaget, så jag kan prata med henne på daglig basis. Trots allt det tragiska i hennes liv är hon alltid en solstråle när vi pratar. Hon ser det positiva i allt, ni ska få några exempel:
Jag: Men ok, du får 54 kr idag att handla för, är det de enda pengarna du får?
Vännen: Ja, jag vet inte hur ofta soc-jouren kan hjälpa till så det kan va de enda pengarna på ett par veckor.
Jag: Ja snacka om att behöva tänka ekonomiskt när man handlar då!
Vännen: ja, men det tror jag kan hjälpa en... till sen när man har pengar igen. Det blir som en skada att alltid tänka ekonomiskt så sen när man inte är hemslös igen så prioriterar man bättre och får pengar till annat, typ vinterkläder och så.
Min vän pratar med soc-jouren på telefon...
"Ja jag får ju inga pengar nu för de tog ju bort försörjningsstödet (f.d. socialbidrag, min anm.) när jag skulle bli sambo, sen hamna man på gatan istället, vad är man då? Sambo på gatan eller, höhö?"
Min vän försökte låta lite rolig när hon sa det här, men soc-tanten skrattade inte... hon sa att det inte var hennes typ av humor.
Jag tycker bara att det är så fantastiskt att min vän kan behålla sitt positiva humör även i svåra situationer. Hon skrattar och skämtar så fort hon får chansen och vänder alltid allt till det positiva. Jag menar, när du inte har mat för dagen, kan du då se det som att du lär dig dra åt svångremmen och hushålla inför framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar