När jag kommer tillbaka till en Fsk som jag inte varit på på ett tag förväntar jag mig aldrig att de minsta barnen ska komma ihåg mig. Idag fick jag jobba med det gäng 1-2åringar som jag skolade in i september och döm om mon förvåning när jag möts av jubel och "Milla! Milla! Milla!" Det värmde i hjärtat riktigt ordentligt.
En liten flicka på nu 20 mån kom framspringande, hoppade upp mot min famn och ropade "Mamma!" Det brukade hon göra även under inskolningen... Mysiga kramar förgyllde denna Lucia. (Och det gjorde även fikat och alla varma ord från föräldrar som trodde/hoppades att jag var tillbaka för att stanna.)
/Milla
Man blir glad av att läsa sådant här. Hur skulle barnen kunna glömma dig? Du är underbar på alla sätt och vis som finns älskling! <3
SvaraRadera