Dagens solstråle är känslan av att det här var ju helt ok.
Idag var jag påväg hem från nåra goa vänner och på pendeltågsperrongen mötte jag en gammal kursdeltagare, bara helt apropå asfalt. Och förr i tiden, för några år sen iaf, så tyckte jag att det var asjobbigt med plötsliga möten. Det spelade ingen roll om det var en nära vän, släkting eller en ytlig bekantskap jag stötte på, men jag reagerade genast emd att bli helt virrig i bollen, gäspa och när frågan "Hur är det med dig?" kom så var mitt svar nästan alltid "Alltså jag är så himla trött". Detta av två anledninga: den första för att ge alla mina gäspningar anledning och den andra för att slippa prata så länge.
Men idag när jag mötte denna kvinna så var jag helt klar i bollen, lite nervös kanske, men det kändes helt ok. Samtalet flöt på och det kändes underbart efteråt när jag insåg att det här var ju faktiskt helt ok. Jag började också tänka efter och kom fram till att det har varit helt ok senaste tiden med alla liknande möten. Och det känns helt enkelt underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar